Har hållbarhet tappat mark?

Under lång tid har hållbarhetsdebatten i präglats av en relativt bred samsyn. Demokrati, mänskliga rättigheter, starka arbetsmarknadsinstitutioner, internationellt samarbete och ett långsiktigt ansvarstagande för miljö och samhälle har betraktats som självklara komponenter i samhället. Dessa värderingar har också präglat nordiska investerares syn på ansvarsfullt ägande. Aktivt ägande, dialog med bolag och höga krav på ansvarstagande har varit centrala verktyg, men just nu utmanas flera av dessa grundläggande värderingar samtidigt. Det självklara är inte självklart längre.

I USA har den politiska polariseringen lett till en omfattande backlash mot allt som förknippas med ESG. Frågor som för år sedan betraktades som okontroversiella har plötsligt blivit ideologiska slagfält. Investerare och kapitalförvaltare har anklagats för att driva politiska agendor när de ställer krav på klimatstrategier, mångfald eller mänskliga rättigheter. Samtidigt har möjligheten att använda ägarrollen för att påverka företag i hållbarhetsfrågor begränsats.

Ur ett nordiskt perspektiv är utvecklingen högst anmärkningsvärd. Här betraktas aktivt ägande som en självklar del av kapitalförvaltningens ansvar. Att ställa frågor om risker, affärsetik, arbetsvillkor eller långsiktig strategi har inte betraktats som aktivism, utan som en central del av uppdraget att värna investerarnas intressen och bidra till en hållbar värdeutveckling över tid. När dessa frågor politiseras förändras också synen på investerarens roll.

Samtidigt sker en annan omprövning närmare hemmaplan. Efter en lång period av fred i Europa förändrades säkerhetsläget dramatiskt när Ryssland invaderade Ukraina och exkludering av försvarsbolag inte är lika självklart längre. Investerare ställdes inför en fråga som tidigare framstått som relativt okomplicerad: kan försvarsindustrin vara en ansvarsfull investering? Frågan är fortfarande omstridd och delar investerare i två läger.

Historiskt har många europeiska investerare exkluderat försvarsbolag från sina portföljer. Vapen har ofta betraktats som oförenliga med ansvarsfulla investeringar och resonemanget har varit intuitivt: Hållbarhet och ansvar har kopplats till fred, utveckling och riskminimering, medan försvarsindustrin förknippats med konflikt och destruktivitet. Men den geopolitiska verkligheten har gjort frågan betydligt mer komplex. Utan säkerhet och försvar blir många andra hållbarhetsmål svåra att uppnå. Det är svårt att tala om mänskliga rättigheter, demokratiska institutioner eller social utveckling i ett samhälle som saknar förmåga att försvara sin frihet. Därmed har också synen på försvar börjat förändras. För allt fler investerare ses inte längre försvarsförmåga som motsatsen till hållbarhet, utan som en möjlig förutsättning för den.

 

Det betyder dock inte att försvarsinvesteringar automatiskt nu är hållbara eller ansvarsfulla. Precis som i andra sektorer finns frågor kring korruption, exportkontroll, mänskliga rättigheter och produkternas användning. Försvarsbolag har dessutom, av sektorspecifika skäl, lägre transparens vilket försvårar investerares helhetsbild. Men debatten har förflyttats från frågan om försvar överhuvudtaget kan ingå i hållbara investeringar till hur investeringar i försvarssektorn ska bedömas och vilka krav som ska ställas.

För nordiska investerare innebär detta en betydande värderingsmässig omställning. Flera av de principer som tidigare betraktades som självklara står nu mot varandra. Fred kräver försvarsförmåga. Öppenhet kräver säkerhet. Globalisering utmanas av behovet av försörjningsberedskap och strategiskt oberoende.

 

Varför ska man fortsatt bry sig?

Om man lyfter blicken ytterligare, så kan vi se att en mer splittrad och spänd värld lett till att hållbarhetsdebatten förändrats. För några år sedan präglades den av enighet, stora ambitioner och framtidsvisioner. Sedan kom pandemi, inflation, energikris, krig och geopolitiska spänningar. Fokus flyttades från idealism till produktivitet, säkerhet och konkurrenskraft. Många tolkar det som att hållbarhet tappat betydelse.

Vi håller inte med. Hållbarhet har inte försvunnit. Vi pratar om den varje dag, men på ett annat sätt. När Europa diskuterar energioberoende går det hand i hand med förnyelsebar energi och klimatomställning. När företag investerar i resurseffektivitet handlar det om kostnadsbesparingar och utsläppsminskningar. När företag arbetar med kompetensförsörjning, personalomsättning, leverantörskedjor och försöker minska risken för strejker eller leveransstörningar handlar det i grunden om mänskliga rättigheter. Frågor som tidigare betraktades som “mjuka” hållbarhetsfrågor har i allt högre grad blivit strategiska frågor för företagsledningar, riskkommittéer och styrelser.

Det är därför missvisande att beskriva hållbarhet som en form av välgörenhet eller ett frivilligt sidoprojekt. God arbetsrätt handlar om att attrahera och behålla kompetens. Respekt för mänskliga rättigheter handlar om stabila leverantörskedjor och minskad juridisk risk. Energibesparing handlar om konkurrenskraft. Försvarsförmåga handlar om samhällelig motståndskraft.

Det är nog här den nordiska modellen nu prövas som mest. De nordiska värderingarna byggde aldrig enbart på klimatmål eller exkluderingslistor. De byggde på idén att långsiktigt värdeskapande, ansvarstagande institutioner, respekt för människor och fungerande samhällen hör ihop. Om världen förändras måste också tillämpningen av dessa principer utvecklas. Och det är här det blir komplext. Det verkliga testet för nordiska investerare är därför inte om man ska välja mellan hållbarhet, konkurrenskraft eller säkerhet. Utmaningen är att hitta ett sätt att förena dem.

Det är också bakgrunden till lanseringen av Lannebo Världen, en aktivt förvaltad globalfond med ett förstärkt fokus på arbetsrättsliga frågor. Vår utgångspunkt är att kompetensförsörjning, arbetsvillkor, leverantörskedjor och mänskliga rättigheter inte bara är värderingsfrågor. De är också frågor om riskhantering, konkurrenskraft och långsiktigt aktieägarvärde. Under månaden publicerade vi en längre artikel där förvaltaren Filip Boman och hållbarhetsanalytikern Hanna Lange utvecklar resonemanget bakom fonden och varför arbetsrätt kan vara en relevant del av investeringsanalysen i en global portfölj.

Läs artikeln här: Lannebo lanserar ny globalfond med fokus på arbetsrätt.

Dialoger och uppdateringar från portföljbolagen

 

Under månaden hade vi en uppföljningsdialog med gruvbolaget Rio Tinto inom ramen för Lannebos klimatmål. Fokus låg på bolagets klimatstrategi och planen för att nå målet om 50 procents minskning av de operativa utsläppen till 2030. Hittills har utsläppen minskat med omkring 40 procent. En fråga vi diskuterade var varför Rio Tinto ännu inte har fått sina klimatmål validerade av Science Based Targets initiative (SBTi). Bolaget menar att de befintliga målen redan utgår från en 1,5-gradersbana, men är samtidigt kritiskt till delar av SBTi:s metodik och ser därför inte extern validering som det främsta måttet på klimatambition. Rio Tinto hänvisade bland annat till ett diskussionsunderlag där även flera branschkollegor står bakom resonemanget (läs här). Vi diskuterade också Scope 3-utsläppen, där Rio Tinto i dag saknar ett absolut reduktionsmål. En stor del av utsläppen uppstår när bolagets råvaror används av kunder inom bland annat stål- och aluminiumproduktion. Rio Tinto menar därför att möjligheten att direkt påverka dessa utsläpp är begränsad och fokuserar i stället på samarbeten längs värdekedjan. En annan fråga var de minskade planerade klimatrelaterade investeringarna fram till 2030. Rio Tinto betonar att detta inte innebär sänkta klimatambitioner, utan att en större del av utsläppsminskningarna väntas komma genom långsiktiga avtal om förnybar energi och investeringar som görs av externa aktörer. Samtidigt är flera viktiga tekniker, exempelvis inom elektrifiering, ännu inte fullt kommersiellt mogna. Vår bedömning är att Rio Tinto har kommit långt i arbetet med att minska sina operativa utsläpp, men att det fortfarande finns frågor kring hur den fortsatta omställningen ska genomföras och följas upp.

Rio Tinto återfinns i fonderna: Lannebo Marknad Europa, Lannebo Världen, Lannebo Global, Lärarfond Offensiv, Lärarfond Balanserad, Lärarfond Försiktig och Lannebo Marknad Global.

Under månaden hade vi en dialog med industrigasbolaget Linde inom ramen för initiativet Net Zero Engagement Initiative. Fokus låg på bolagets inköp av förnybar energi och utvecklingen av omställningsinvesteringarna. Linde har kommit längre än väntat i arbetet med att minska utsläppen från sin elanvändning. Omkring hälften av den egna elförbrukningen täcks idag av el med låga utsläpp, bland annat genom långsiktiga elavtal, så kallade PPA:er, och green-backed contracts. Samtidigt har bolaget tecknat flera nya avtal om förnybar el i Europa och ser Kina som en viktig marknad för det fortsatta arbetet. Den större utmaningen finns i Scope 1, alltså utsläpp från bolagets egen verksamhet. Här är Linde mer beroende av att nya tekniker och marknader utvecklas. En viktig del är efterfrågan på vätgas och koldioxidinfångning från kunder inom exempelvis raffinaderi- och kemiindustrin. Om efterfrågan ökar kan det skapa bättre förutsättningar för Linde att investera i och skala upp lösningar med lägre utsläpp. Flera större projekt inom blå vätgas i Nordamerika är därför en viktig del av bolagets nuvarande investeringsplan. Samtidigt är vätgasmarknaden fortfarande under utveckling, vilket gör att den fortsatta klimatomställningen delvis ligger utanför Lindes egen kontroll. Vår bedömning är att Linde har gjort tydliga framsteg inom förnybar el, medan den fortsatta minskningen av Scope 1-utsläppen är mer komplex och beroende av teknikutveckling och efterfrågan. Vi kommer att fortsätta följa både bolagets utsläppsminskningar och utvecklingen på vätgasmarknaden.

Linde återfinns i fonderna: Lannebo Världen, Lannebo Global, Lärarfond Offensiv, Lärarfond Balanserad, Lannebo Marknad USA, Lannebo Marknad Global och Lärarfond Försiktig.

Under månaden hade vi en uppföljningsdialog med Lifco om bolagets klimatarbete. Sedan vårt förra möte har bolaget gjort ett tydligt omtag kring både klimatstrategi och rapportering. Klimatmålen är nu mer konkretiserade och bolaget har också kommit längre i arbetet med sin omställningsplan. Lifco har satt vetenskapligt baserade klimatmål till 2030, men har ännu ingen ambition om nettonoll, där de menar att fokus just nu behöver ligga på att leverera på de kortsiktiga målen och bygga upp bättre datakvalitet. Därefter kan det bli aktuellt att ta ställning till vad som ska hända efter 2030. Samtidigt finns det några utmaningar kvar. Lifco ligger något efter planen för sina Scope 1- och 2-utsläpp. För Scope 2 beror en del av avvikelsen på svårigheter att få fram rätt energidata från leverantörer i de 32 länder där bolaget är verksamt. Bolaget bedömer att utsläppen sannolikt är något lägre än vad den rapporterade datan visar och arbetar nu med att förbättra uppföljningen. För Scope 1 är elektrifiering av fordonsflottan en viktig åtgärd, men utvecklingen är beroende av tillgången till laddinfrastruktur, inte minst eftersom många av Lifcos fordon används på landsbygden. Ett intressant exempel på hur komplex klimatredovisning kan vara finns inom Lifcos dotterbolag TMC. Där står användningen av sålda produkter för en stor del av Scope 3-utsläppen, framför allt genom kompressorer som säljs till fartyg. Kompressorerna gör fartygen mer energieffektiva och minskar deras bränsleförbrukning, men eftersom fartygen fortfarande drivs med diesel ökar samtidigt Lifcos redovisade Scope 3-utsläpp. Att inte sälja produkten skulle därför kunna ge lägre utsläpp i Lifcos egen rapportering, men vara sämre ur ett faktiskt klimatperspektiv. Vi ser positivt på det tydligare klimatarbetet och den ökade transparensen. Framåt blir det viktigt att Lifco fortsätter förbättra datakvaliteten och omsätter sina klimatmål i konkreta utsläppsminskningar. Vi kommer att följa utvecklingen inom Scope 1 och 2 samt bolagets arbete med att påverka kunder och leverantörer i värdekedjan.

Lifco återfinns i fonderna: Lannebo Småbolag, Lannebo Småbolag Select, Lannebo FRN, Lannebo Mixfond, Lannebo Marknad Sverige Bred, Lannebo Marknad Sverige, Lannebo Räntefond Kompass, Lannebo Sweden All Cap, Lärarfond Offensiv, Lärarfond Balanserad, Lärarfond Försiktig, Lannebo Marknad Europa, Lannebo Marknad Global och Lannebo Sverige Plus.

På besök hos UPM i Villmanstrand

Under månaden besökte vår hållbarhetsanalytiker Hanna UPM i Villmanstrand i Finland för att få en närmare inblick i bolagets arbete med förnybara material och bränslen. På plats fick vi besöka både massabruket och UPM:s bioraffinaderi, där bolaget sedan 2015 producerar förnybar diesel och nafta. Det som gör anläggningen särskilt intressant är hur UPM tar vara på en restprodukt från massaproduktionen. Råvaran, så kallad tallolja, uppstår när träfibrerna separeras i massaproduktionen och kan därefter förädlas till förnybar diesel. På så sätt kan samma råvara användas i flera steg och ersätta fossila råvaror utan att öka mängden ved som används. Bioraffinaderiet var världens första kommersiella anläggning för träbaserade avancerade biodrivmedel och har idag en kapacitet på omkring 130 000 ton per år. UPM:s BioVerno-diesel uppges ge över 80 procent lägre växthusgasutsläpp över livscykeln jämfört med fossil diesel. Även naftan som produceras kan användas som råvara i exempelvis plast- och kemikalieindustrin. Framåt undersöker UPM också möjligheten att använda talloljebaserade bränslen inom flyget. Bolaget arbetar med att kvalificera bränslet som hållbart flygbränsle (SAF), men processen är fortfarande under utveckling. Besöket gav en bild av hur UPM försöker förflytta skogsindustrin från att enbart producera traditionella skogsprodukter till att även skapa nya material och bränslen från samma råvaruflöden. Vi har pågående dialoger med bolaget inom Net Zero Engagement Initiativ (klimatfokus) och Nature Action 100 (biologisk mångfald).

UPM återfinns i fonderna: Lannebo Sverige Plus, Lannebo Strategic Industries, Lannebo Norden, Lannebo Mixfond Offensiv, Lannebo Mixfond, Lannebo Marknad Europa och Lannebo Marknad Global.