Whatever it takes
Den 26 juli 2012, när eurokrisen var som mest intensiv, höll dåvarande centralbankschef Mario Draghi sitt signaturtal
Den 26 juli 2012, när eurokrisen var som mest intensiv, höll dåvarande centralbankschef Mario Draghi sitt signaturtal där han underströk att centralbanken ämnade att göra ”whatever it takes” för att bevara euron. Nu, snart 13 år senare, har vi fått ytterligare ett ”whatever it takes”, men denna gång från tillträdande förbundskansler Friedrich Merz – och denna gång för att bevara Europas försvar.
Den gångna månaden har varit enormt turbulent med tullutspel omväxlat med diverse diplomatiska kriser. Som om det inte redan vore svårt nog att göra prognoser över hur olika tullar kommer att påverka tillväxten, blir det nästintill omöjligt när den amerikanska administrationen dessutom lämnar nya besked dagligen.
Något vi däremot tror är mer beständigt är beskedet vi fick från Friedrich Merz den 4 mars. Den tillträdande förbundskanslern föreslår att frångå det stränga fiskala ramverket för att snabbt kunna bygga upp försvaret. Det frigör 500 miljarder euro att spendera på försvaret, vilket motsvarar 12 % av BNP. Summan ska spridas över en tioårsperiod, men kommer troligtvis att användas framtungt av förklarliga skäl. Tyskland har insett allvaret i den europeiska situationen och är villigt att ta ett stort kliv framåt när USA tar ett stort kliv bakåt. Tyska 10-åriga statsobligationer har stigit raskt med 25 punkter till 2,75 procent i skrivande stund. Samtidigt reagerar tyska börser positivt, vilket ger en tydlig tillväxtsignal för en region som länge har stretat i motvind.
Erik Nilsson
Tillgångsallokering
Bara några månader tidigare pratades det om amerikansk excellens och att en dollar snart skulle kosta lika mycket som en euro. Nu väntas upprevideringar av europeisk tillväxt, medan det väntas nedrevideringar av amerikansk tillväxt. Europeiska bankaktier har haft en stark utveckling sedan årsskiftet, med en uppgång på cirka 25 procent i dollar, och ser ut att ha tagit över ledarskapet bland globala aktier, som endast har stigit 0 procent i dollar.
Trumps fladdriga tullpolitik och lägre engagemang i europeisk säkerhet tror vi är negativt för dollarn. Samtidigt är det genuint svårt att bedöma de långsiktiga konsekvenserna. Därför fokuserar vi på de konjunktursignaler vi får i form av inköpschefsindex och annan makrostatistik, som tyder på att Europa successivt går från låg aktivitet till det bättre. Om Friedrich Merz verkligen är villig att göra ”whatever it takes”, tror vi att denna utveckling har förutsättningar att fortsätta.