Peter Lagerlöf: ”Svag start för tillväxten 2020”
2019 blev ett historiskt starkt börsår. Peter Lagerlöf, förvaltare på Lannebo, summerar lärdomarna från året och ger sin syn på fortsättningen av 2020. Vad talar för och emot ännu ett starkt börsår?
Världens börser steg kraftigt under 2019. Som så ofta tidigare hörde de nordiska börserna till de starkare i världen och då särskilt de mindre bolagen. Samtidigt sjönk statsobligationsräntorna från redan låga nivåer och var tidvis långt under nollstrecket i många länder.
Börsuppgången under perioden skedde mot bakgrund av en svag avslutning av 2018 och en utbredd uppfattning att världen var på väg mot lågkonjunktur. Det visade sig dock att konjunkturen inte försvagades så mycket som befarat och att det mot slutet av 2019 istället kom tecken på konjunkturstabilisering. Andra faktorer som gav stöd till börsen var att handelskonflikten mellan USA och Kina mildrades och att Storbritanniens utträde ur EU kommer att ske med ett undertecknat utträdesavtal istället för ett avtalslöst avsked.
Den främsta drivkraften för börserna var att obligationsräntorna fortsatte att falla och att den amerikanska centralbanken Federal Reserve sänkte styrräntorna i tre steg. Med ihållande låga räntor har jakten på avkastning intensifierats bland världens kapitalförvaltare, vilket utan tvivel har gynnat aktier som tillgångsslag. Det förefaller också allt mer troligt att den rådande lågräntemiljön blir bestående under lång tid framöver som en följd av det låga inflationstrycket i världsekonomin. Löneökningarna är generellt låga och dessutom är prispressen på konsumtionsvaror påtaglig som en följd av e-handelns framväxt. Inflationen har under flera år legat under centralbankernas mål, vilket har lett till att såväl styrräntor som obligationsräntor i många länder noterats kring eller under nollstrecket.
Riksbanken gick emot den internationella trenden och höjde styrräntan i två steg under 2019. Därmed lämnade reporäntan negativt territorium för första gången på nära fem år. Av Riksbankens argumentation att döma förefaller det inte ha legat några starka skäl bakom höjningarna, utan de verkar främst ha gjorts för att ha utrymme att sänka igen om behov uppstår. Det förefaller också som om Riksbanken, och även den europeiska centralbanken ECB, tog intryck av att det blev större uppmärksamhet på de negativa sidoeffekterna av de negativa räntorna.
En sådan är att det minskar avkastningen på det kapital som är investerat för framtida pensioner. Om livförsäkringsbolag skulle behöva beräkna sina åtaganden, framför allt framtida pensionsutbetalningar, med rådande marknadsräntor skulle de flesta ha svaga balansräkningar. Det skulle begränsa deras möjlighet att placera i risktillgångar som aktier och skulle ge en lägre förväntad avkastning på pensionskapitalet och därmed lägre pensioner.
De låga räntorna satte tydligt avtryck i sektorutvecklingen på den svenska börsen under 2019. Fastighetsbolagen hörde till årets vinnare där tillgångsvärdena gynnades av den billiga finansieringen. Bankerna hörde till förlorarna där vinstmarginalerna pressades framför allt på bankinlåningen. Utöver det bidrog givetvis konsekvenserna av penningtvättanklagelserna till banksektorns svaga utveckling. Ytterligare ett argument för den starka börsutvecklingen i Sverige var den goda direktavkastningen på aktier som uppgick till över 3 procent. Förklaringen till det var att vinstmarginalerna i de svenska bolagen i allmänhet ligger på en hög nivå ur ett historiskt perspektiv och att kassagenereringen var god.
Vinnare på börsen bland de stora bolagen var Atlas Copco, Hennes & Mauritz och Skanska. Bland de mindre bolagen dominerades vinnarlistan av fastighetsbolag, men där återfanns även många teknikbolag. Det var fortsatt förhållandevis många börsintroduktioner under 2019. De största bolagen som noterades i Sverige var riskkapitalbolaget EQT och lastbilstillverkaren TRATON, där till exempel Scania ingår.
Det har nu gått elva år sedan den senaste lågkonjunkturen i världsekonomin. Det är en ovanligt lång period och en ständigt återkommande fråga är var i konjunkturcykeln världsekonomin befinner sig? Den gjorde sig påmind även under 2019 och det finns dessvärre inget säkert svar på den frågan. Ser man till längden på den innevarande konjunkturcykeln borde en lågkonjunktur vara nära förestående eller redan ha skett baserat på historiska mönster. Ser man istället till det faktum att tillväxten under hela den innevarande konjunkturuppgången varit svagare än normalt, blir istället slutsatsen att det fortfarande finns lediga resurser i ekonomin och att det därmed borde finnas många år kvar av tillväxt. Ett bevis för det är det låga inflationstrycket och som en följd av det de låga räntorna.
Mot bakgrund av den starka börsutvecklingen under 2019 förefaller det som att en majoritet av investerarna räknar med att tillväxten i världsekonomin kommer att fortsätta. Det ser dock ut som om tillväxten i inledningen av 2020 kommer att bli svag i världsekonomin. Företag och myndigheter i många länder har vidtagit kraftfulla åtgärder i syfte att begränsa spridningen av coronaviruset. Det handlar bland annat om fabriksstängningar, inställda flygningar och att man i Kina helt har isolerat stora städer. Det här kommer att ge avtryck i tillväxten under det första kvartalet.
Utsikterna för god avkastning på aktiemarknaden är dock fortsatt gynnsamma för den långsiktiga spararen. Efter den starka utvecklingen under 2019 är potentialen på kort sikt förstås mindre än tidigare, men med fortsatt tillväxt i världsekonomin finns goda förutsättningar för stigande bolagsvinster och därmed stigande börskurser. Risker för börsen är som tidigare främst kopplade till politiska beslut. Det är inte självklart att handelssamtalen mellan USA och Kina slutar harmoniskt då det handlar om en kraftmätning två stormakter emellan. Det finns även andra kraftmätningar på olika håll i världen som USA, Kina och i viss mån Ryssland är inblandade i, som också kan påverka börsen i negativ riktning.