Varför börsen faller när konflikter eskalerar i Mellanöstern och vad sparare bör göra nu

För att förstå varför börsen reagerar så snabbt och kraftigt på konflikter i Mellanöstern behöver man börja med geografi. Hormuzsundet, den smala farleden mellan Iran och Oman, är en av världens absolut mest kritiska infrastrukturpunkter. Ungefär en femtedel av all olja som konsumeras globalt varje dag passerar genom just den passagen. Det finns ingen enkel omväg. När spänningarna ökar i regionen stiger därför risken för störningar i dessa transporter, och oljepriset reagerar nästan omedelbart eftersom marknaden börjar prissätta ett scenario där leveranserna faktiskt påverkas.

Men effekten stannar inte vid pumpen. Ett stigande oljepris sprider sig genom hela ekonomin på ett sätt som är svårt att överskatta. Transportkostnader ökar för i princip alla varor som behöver fraktas, industrins produktionskostnader stiger när energin blir dyrare och hushållens köpkraft försvagas när mer av budgeten går till bensin och uppvärmning. Det här skapar en kedjereaktion som investerare känner igen och fruktar, eftersom det innebär lägre tillväxtförväntningar och ökad inflationsrisk på samma gång.

Den kombinationen är särskilt besvärlig för centralbanker. Om inflationen drivs upp av stigande energipriser kan de tvingas hålla räntorna höga längre än marknaden tidigare räknat med, eller till och med höja dem ytterligare. Högre räntor pressar i sin tur värderingen av aktier, eftersom framtida vinster diskonteras hårdare när alternativet att placera i säkra obligationer ger bättre avkastning. Effekterna förstärker alltså varandra och det är därför börsen kan falla kraftigt även vid konflikter som ännu inte direkt påverkat ett enda fat olja.

Det är lätt att känna att varje ny kris är unik och att den här gången är annorlunda. Men tittar man på hur finansmarknaderna faktiskt betett sig vid tidigare geopolitiska chocker framträder ett tydligare mönster än man kanske förväntar sig.

Under Yom Kippur-kriget 1973 införde OPEC ett oljeembargo som svar på västvärldens stöd till Israel. Oljepriset fyrdubblades på kort tid och världsekonomin kastades in i en period av hög inflation kombinerad med svag tillväxt, det som ekonomer kallar stagflation. Det var en av de mer allvarliga ekonomiska kriserna under efterkrigstiden och börserna föll kraftigt under en längre period.

När Irak invaderade Kuwait 1990 steg oljepriset snabbt och aktiemarknaderna runtom i världen föll under flera veckor. Men när det stod klart att den internationella koalitionen hade kontroll över situationen återhämtade sig marknaderna lika snabbt som de fallit. Hela rörelsen tog några månader, inte år.

Rysslands invasion av Ukraina 2022 skapade ett liknande mönster fast med fokus på gas snarare än olja, framförallt för Europa som var starkt beroende av rysk energi. Börserna föll kraftigt de första veckorna men stabiliserades gradvis när marknaden bättre förstod konsekvenserna och Europa påbörjade arbetet med att hitta alternativa energikällor.

Det gemensamma i dessa exempel är att de skarpaste nedgångarna kom tidigt, när osäkerheten var som störst, och att marknaderna återhämtade sig när bilden klarnade. De gånger nedgångarna blev långvariga sammanföll kriserna med djupare ekonomiska problem som redan fanns i systemet.

En av de viktigaste insikterna för den som försöker förstå börsen under geopolitisk oro är att marknaden inte reagerar på vad som hänt utan på vad som kan hända. Investerare och algoritmer försöker i realtid prissätta ett brett spektrum av möjliga scenarier, från det bästa till det absolut värsta, och när de möjliga utfallen spretar mycket kräver marknaden en riskpremie för att äga osäkra tillgångar som aktier.

Det praktiska resultatet är att aktiekurser faller inte för att världen nödvändigtvis går under, utan för att investerare kräver kompensation för att sitta still i båten när framtiden är oklar. Frågor som ständigt cirkulerar i dessa lägen är om energiflöden faktiskt kommer att störas, om inflationen tar fart på allvar, om centralbankerna tvingas ändra kurs och om konflikten riskerar att dra in fler länder och bli något större och mer utdragen.

Det som är intressant är att marknaden ofta stabiliseras ganska snabbt när osäkerheten börjar minska, även om den underliggande situationen fortfarande är allvarlig. En konflikt som pågår men vars konsekvenser börjar bli tydligare är paradoxalt nog lättare för marknaden att hantera än en ny och okänd situation. Det är därför de mest dramatiska rörelserna ofta sker under de allra första dagarna av en kris.

Det är mänskligt att vilja göra något när portföljvärdet faller och rubrikerna är dramatiska. Men för långsiktiga sparare är det sällan rätt reaktion att agera snabbt och kraftfullt. Här är fem saker som historiken och forskningen talar för.

 

1. Zooma ut ordentligt från dagsrubrikerna. Det är svårt att överskatta hur annorlunda en kris ser ut i efterhand jämfört med när den pågår. Händelser som kändes existentiella i stunden framstår decennier senare som en kurva i ett långt diagram som ändå pekar uppåt. Det betyder inte att kriser inte är allvarliga, men det sätter dem i ett perspektiv som är svårt att hålla fast vid när nyheterna domineras av worst case-scenarion.

 

2. Se över portföljens riskspridning och förstå varför den finns där. En portfölj med exponering mot flera regioner, sektorer och tillgångsslag är inte bara ett tekniskt begrepp utan ett faktiskt skydd mot enskilda chocker. Geopolitisk oro är en påminnelse om varför man inte lägger alla ägg i samma korg. En väldiversifierad portfölj svänger med marknaden men klarar turbulens bättre än en koncentrerad en.

 

3. Undvik beslut som fattas i panik och stress. Forskning på investerarbeteende visar konsekvent att genomsnittliga sparare får sämre avkastning än marknadens genomsnitt, och den viktigaste förklaringen är timing. De säljer efter nedgångar när rädslan är störst och köper tillbaka när marknaden redan återhämtat sig och optimismen är tillbaka. Att missa de bästa dagarna på börsen, som ofta infaller mitt i eller direkt efter turbulenta perioder, kan halvera den långsiktiga avkastningen.

 

4. Förstå vilka delar av ekonomin som faktiskt påverkas mest. Alla sektorer reagerar inte likadant på stigande energipriser. Transport, tung industri och konsumentsektorn drabbas hårdare eftersom deras kostnader stiger direkt. Energibolag kan tvärtom gynnas när oljepriset stiger. Det är viktigt att förstå vad man äger och varför, snarare än att reagera på börsen som ett homogent block.

 

5. Ställ den viktigaste frågan: har något verkligen förändrats långsiktigt? Det är lätt att se en nedgång på fem eller tio procent och tolka det som att något fundamentalt gått sönder. Men frågan man bör ställa sig är om konflikten faktiskt förändrar de långsiktiga förutsättningarna för de bolag och marknader man investerat i, eller om den primärt skapar kortsiktig oro och osäkerhet. I de flesta historiska fall är svaret att de långsiktiga förutsättningarna inte förändrats nämnvärt.

Börsen har navigerat genom två världskrig, ett flertal regionala konflikter, energikriser, finanskriser, deflationshot och en global pandemi. Varje gång har situationen upplevts som unik, oöverblickbar och i värsta fall som ett hot mot det ekonomiska systemet i sin helhet. Och varje gång har ekonomin fortsatt utvecklas, företag har fortsatt hitta sätt att skapa värde och marknaden har på lång sikt fortsatt uppåt.

Det är ingen garanti för framtiden och det betyder inte att alla investeringar alltid går bra. Men det berättar något viktigt om vad ekonomier och marknader faktiskt är, nämligen ett uttryck för mänsklig förmåga att anpassa sig, lösa problem och skapa tillväxt även under svåra omständigheter.

När världen oroar sig och rubrikerna är som mörkast är det lätt att glömma det. Men just då är förmågan att behålla perspektiv det mest värdefulla en långsiktig sparare kan ha.