Räkna inte ut Tyskland, men räkna inte med en snabb vändning

Tysklands gamla ekonomiska modell har fått sig en rejäl törn.

Under många år byggde framgången på en stark exportindustri, billig rysk energi och stora marknader för tyska industriprodukter i framför allt Kina och USA. Rysslands invasion av Ukraina förändrade energiförsörjningen över en natt, samtidigt som kinesiska bolag gick från att vara kunder och leverantörer till allt starkare konkurrenter, inte minst inom bilindustrin.

När dåvarande förbundskanslern Olaf Scholz talade om en Zeitenwende, en historisk vändpunkt, handlade det därför om betydligt mer än försvarspolitik.

Förra veckan reste jag tillsammans med Handelsbanken till München och Berlin. Vi besökte bland annat BMW och Autoliv och träffade representanter från tankesmedjor, ekonomer och svenska ambassaden. Jag åkte dit med en fråga: Är Zeitenwende fortfarande mest ett politiskt begrepp, eller börjar förändringen faktiskt synas?

Svaret är någonstans mitt emellan.

Det första intrycket är paradoxalt. Den tyska ekonomin utvecklas bättre än stämningsläget antyder. Tillväxtprognoserna har höjts och den tyska industrin visar tecken på återhämtning. Den tyska regeringen väntas nu höja prognosen för BNP-tillväxten 2026 från 0,5 till 1,3 procent.

Parallellt är missnöjet stort. Arbetsmarknaden har försvagats, konsumenterna är försiktiga och stödet för AfD har vuxit kraftigt. Friedrich Merz är impopulär samtidigt som hans regering behöver genomföra reformer som sannolikt kommer att göra ont.

Det är ett besvärligt utgångsläge.

Tyskland befinner sig i ett mellanläge där behovet av förändring är stort, men där krisinsikten inte alltid tycks vara tillräckligt stark för att acceptera konsekvenserna. Att höja pensionsåldern möter motstånd. Inom bilindustrin används subventioner och regleringar för att skydda arbetstillfällen samtidigt som kostnadsnivåerna på sina håll är svåra att förena med konkurrensen från Kina.

Det är lätt att säga att Europas konkurrenskraft måste stärkas. Det är betydligt svårare när det innebär att människor behöver arbeta längre, industrijobb försvinner eller etablerade förmåner förändras.

Samtidigt har något fundamentalt förändrats.

Tyskland har öppnat för betydligt större investeringar i försvar och infrastruktur. Mario Draghis rapport om Europas konkurrenskraft ligger på bordet och problemen är i hög grad identifierade.

Men att identifiera problemen är inte samma sak som att lösa dem.

Tysklands politiska system är konstruerat för stabilitet och gradvisa förändringar. Med landets historia är det på många sätt en styrka. I den situation som Tyskland befinner sig i i dag kan det samtidigt bli en broms.

Mitt intryck efter resan är därför att man ska vara försiktig med att räkna med en snabb tysk återhämtning. Kapitalet och ambitionerna finns, men genomförandet blir avgörande.

Energifrågan illustrerar problemet väl.

Beroendet av rysk gas behövde brytas snabbt efter invasionen av Ukraina. I dag är gas fortfarande central för uppvärmningen av det befintliga tyska bostadsbeståndet, samtidigt som omställningen mot andra energikällor pågår.

I nyproduktionen ser bilden helt annorlunda ut. Nästan tre fjärdedelar, 73,6 procent, av de bostadshus som färdigställdes 2025 hade värmepump som huvudsaklig uppvärmningskälla.

Det säger något viktigt om Tyskland. Förändringen sker, men den gamla ekonomin är så stor att det tar tid innan den nya syns fullt ut.

Det kanske mest intressanta från resan är därför inte allt som går trögt, utan det som växer fram under ytan.

Tyskland har under 2026 fått rekordmånga nya så kallade unicorns, startups värderade till minst en miljard. AI, försvarsteknik, robotik och andra framtidsområden driver utvecklingen. Antalet tyska unicorns ligger nu på rekordnivå och riskkapitalinflödet har ökat kraftigt.

Här finns en annan bild av Tyskland än den vi vant oss vid.

AI kombineras med industri. Drönarteknik förenar mjukvara, försvar och avancerad tillverkning. Landets industriella kompetens har inte försvunnit bara för att den gamla affärsmodellen blivit mindre konkurrenskraftig.

Det är också där en av de mer intressanta investeringsfrågorna finns: Vilka bolag gynnas av de hundratals miljarder euro som nu ska investeras när Tyskland försöker bygga om sin ekonomi?

En svensk lösning på ett tyskt problem?

Även pensionssystemet kan vara på väg mot förändring.

En regeringsutsedd pensionskommission har föreslagit att Tyskland inför ett större kapitalfinansierat inslag inspirerat av bland annat den svenska modellen, där kapital byggs upp och investeras på marknaden i stället för att systemet enbart bygger på att dagens arbetande finansierar dagens pensionärer.

Det är intressant av två skäl. Det kan bidra till att hantera den demografiska utmaningen, men också skapa större långsiktiga kapitalflöden till den tyska och europeiska kapitalmarknaden.

För oss i Sverige är det lätt att ta en djup kapitalmarknad och stora institutionella investerare för givna. I Tyskland finns en växande insikt om vilken betydelse den typen av kapital kan ha för investeringar, innovation och tillväxt.

Så vad tar jag med mig hem?

Tyskland har stora problem. Energikostnaderna är höga, demografin är besvärlig, bilindustrin är pressad och reformbehovet är omfattande. Den politiska möjligheten att genomföra förändringarna är dessutom långt ifrån självklar.

Men bilden av Europas sjuke man är samtidigt för enkel.

Investeringarna i försvar och infrastruktur ökar. Energisystemet förändras. Startupscenen växer. Pensionssystemet kan reformeras och under ytan finns fortfarande en industriell och teknisk kompetens som få europeiska länder kan mäta sig med.

Efter några dagar i München och Berlin är min slutsats därför varken att den tyska vändningen är här eller att landet sitter fast i permanent stagnation.

Räkna inte ut Tyskland. Men räkna heller inte med någon snabb vändning.