Har dollarn fallit färdigt?

Sedan årsskiftet har dollarn försvagats cirka 16 procent. Anledningarna till det är många. När Trump vann valet kulminerade den ”amerikanska excellensen” som bestod i att amerikanska tillgångar alltid går bättre än resten av världen. Men sedan Trump klev in i vita huset, har han ansträngt sig för att försvaga dollarn med baktanken att det ska stärka amerikansk konkurrenskraft och öka försäljningen av amerikanska varor. Genom olika utspel som att USA ska dra sig ur NATO, ska sparka centralbankschefen, ta över Grönland etc. Har förtroendet för dollarn som världsvaluta fått sig en törn. Men om vi glömmer de geopolitiska utspelen för en stund, finns det andra fundamentala skäl till att dollarn skulle kunna försvagas ytterligare härifrån?

För att besvara den frågan kan vi börja med att analysera hur dollarn kan ha blivit så stark under det senaste decenniet. En betydande anledning är inflödet från europeiska och japanska räntefonder som har investerat i amerikanska obligationer. Mellan 2011 och 2025 stod enbart Europa för nästan 10 trillioner dollar varav hälften investerades i obligationer. Inflödet till aktier utgör enbart en liten del av volymen. Europa och Japans okonventionella penningpolitik med negativ styrränta samt massiva stödköp av statsobligationer tvingade obligationsinvesterare att hitta avkastning på annat håll. Amerikanska obligationer som var valutasäkrade gav en högre avkastning utan att öka kreditrisken. Efter några år av att sälja inhemska obligationer och istället köpa amerikanska utgjorde amerikanska obligationer en betydande del av de europeiska och japanska räntefonderna. Den uthålliga och strila flödet in i amerikanska tillgångar har uthålligt pressat upp värderingen på dollarn.

Efter att räntan höjdes kraftigt under 2022 steg kostnaden för att valutasäkra dollarn. Det var då inte lika attraktivt för en europeisk investerare att köpa valutasäkrade amerikanska obligationer. Men då trenden i dollarn var så pass stark, fortsatte europeiska investerare att köpa amerikanska obligationer men valde att inte valutasäkra fullt ut. De kunde leva med valutarisken så länge valutan fortsätter att stiga.

När nu investerare blivit uppmärksamma på att trenden i dollarn troligen är bruten och det dessutom inte ger lika attraktiv avkastning att äga valutasäkrade amerikanska obligationer, är det rimligt att anta att allokeringen kommer att reduceras. Om den strila strömmen som har pågått under ett decennium börjar gå åt andra hållet kan dollarn försvagas 15 procent till. Flödet behöver inte ens ändra riktning, utan det räcker med att strömmen till dollarn avtar i styrka för att det ska bli svårt att upprätthålla dagens värdering. Självklart ska man ha respekt för att den senaste rörelsen i dollarn har varit stor och att det därför kan ske en korrektion i motsatt riktning. Men fundamentalt finns fortsatt starka skäl till att dollarförsvagningen ska fortsätta och när den nuvarande amerikanska administrationen dessutom välkomnar en svagare valuta, finns det inte många krafter kvar som ska hålla den stark.